Det var girlpower för hela slanten

Då var Way Out West över för den här gången. Satan vad bra det har varit. Grejen med Way Out West är att den saknar en stor del av den där "festivalkänslan" som på de andra stora festivalerna i Sverige har. Mycket för att det inte finns någon camping. Det blir mer som att man går på konserter eller som att man är ute. Man pratar inte med folk på samma sätt här.

Det var en besvikelse i sig, men den största utav dem alla var ändå Miike Snow som jag längtat efter att få se sedan 2009. Helt brutalt, sjukt vad beklagligt det var. Sångaren, Andrew Wyatt var lika hög/bakis som Andreas Kleerup och det fanns liksom inte känsla, ingen scennärvaro och sådan nonchalans! Har var liksom inte ett dugg glad över att vara där och förvisso är Miike Snow en studioprodukt, men jag menar kom igen. De hade aldrig tagit sig så långt utan alla de som vallfärdat för att få se dem igår. Grisigt var ordet!

Laleh, som också spelade igår var å andra sidan helt, jävla magisk. Sådan otroligt varm och äkta människa. Och så helt sinnessjukt vacker att både se och lyssna på. Det var magi ut i fingerspetsarna. Jag tror inte att det fanns en människa som inte gick ifrån den spelningen med ett leende på läpparna. Hon var nog en av de få artister under festivalen som verkligen berörde. 

När jag tänker tillbaka var det överraskande nog solotjejerna som levererade, snarare än de riktigt stora banden. Florence, Ane Brun, Feist och Laleh gjorde alla riktigt grymma spelningar som man kommer att komma ihåg långt efteråt och de var nog också de enda. Förutom då Bon Iver. 

De satte upp en makalöst bra konsert. Allt var bra. Allt, allt allt, förutom att de inte spelade en del låtar jag verkligen hade velat höra live. Sedan har jag också svårt för när man gör om låtar. Förstår förvisso att Bon Iver måste vara trötta på att spela Skinny Love om igen, hela tiden, men det är ju vad fansen vill höra. Aja. Det finns verkligen inte mycket att klaga på här. Det var feeling från första sekund till långt efter att lamporna slocknat. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0