Fortfarande bara 18 år

Jag kommer ihåg sommarlov då man frågade sina vänner "Vad ska vi göra imorgon?", eftersom det på den tiden var självklart att man skulle hänga med varandra hela tiden. Jag kommer ihåg sommarlov när man badade mycket. Inga starka minnesbilder egentligen, bara känslan och ljudet av vatten som plaskar. Nakenbad mitt i natten, höga hopp från bryggor, panikskriken när brännmaneter närmar sig.

När jag och Jennifer häromdagen berättade om ett sommarlov efter sjuan (då vi i princip bodde i min lillstuga och alla kom och gick som de ville) för Julia som alltid har bott i Göteborg, säger hon att det låter idylliskt. Som en gammal ungdomsfilm. Att hon aldrig varit med om något sådant. Nästan lite avund i rösten. Man var med samma människor, på samma ställen och gjorde samma saker. På ett ungefär. Och hon hade nog ganska rätt i det hon sade. Med ens kände jag mig väldigt lyckligt lottad för att jag växt upp på en liten ort utanför staden (småstadskomplex till trots, samt att folk här generellt helt saknar förmåga att tänka själva). Vi hade det ändå ganska bra.

Jennifer talade också om det där med att "hänga". Vi har märkt en tydlig skillnad bara sedan vi började gymnasiet. Fenomenet "hänga" är något man liksom planera sig till. Man hinner helt enkelt inte med. Så tänkte Jennifer på när vi blir gamla och får barn och på hennes egna föräldrar som har massor med vänner, men som aldrig hänger. Blir det så? Att man aldrig hänger när man blir gammal? Det låter skitdumt tycker jag. Vi bestämde oss för att vi minsann ska få tid till att hänga, hur många ungar vi än må ha klamrandes runt halsen. Jag är dock lite mer tveksam på om det i praktiken kommer gå.

Det känns som att vi alla börjat fundera väldigt mycket över framtiden det senaste. Ångesten för att det är sista året i gymnasiet och vad sjutton ska jag göra sedan eller jag vet inte? Jag försöker i möjligaste mån att tänka så lite som möjligt på det där. Det kan komma sedan. Jag har för mycket roligheter på gång. Jag är helt och hållet upptagen med att vara jätteung faktiskt. Jag är ju ändå bara 18. Snälla låt mig vara det ett tag till.

Jag skulle inte bli förvånad om somrarna inte blir mycket bättre än så här framöver. Vädermässigt, alltså. För även om jag saknar de där sommarloven då man inte hade några förpliktelser what so ever, så kan jag lugnt säga att det här sommarlovet har varit bland de bästa hittills. Inte för att direkt gjort några spektakulära grejer, utan för att jag har tagit vara på varje, lediga dag. Jag tror även att det beror på att jag har jobbat 75 procent, åtta veckor i sträck. Du vill inte ligga hemma och fisa på sin kanske enda lediga dag för veckan.

På onsdag jobbar jag för sista gången. Det kändes redan lite igår när jag sade hej då till många av mina arbetskollegor. Kommer sakna mitt äldreboende med alla fina tanter och gubbar! Det är lustigt hur saker och ting efter en tid blir "normalt" i ens huvud. Mina rutiner den här sommaren har varit att jobba där och ta hand om folk. Det blir en konstig omställning att börja tänka på sig själv igen. 

Tror att den här erfarenheten har varit väldigt nyttig för mig. Man kan inte fortsätta vara så egoistisk efter att ha jobbat på ett sådant här ställe. Jag har fått så mycket empati. Och mår inte dåligt av det. Sedan har jag ju också lärt mig en del nyttigheter inför framtiden. Som till exempel hur man tvättar och lagar mat. Igår gjorde jag morotssoppa. Den blev supergod.

Men åter till vädret! Jag får nämligen psykbryt av mörker och kyla. Därför bestämde jag och tre av mina vänner oss för att dra till Barcelona sista veckan innan skolan börjar. Min enda semestervecka. Det jag sparat min lön till hela sommaren. Vi åker på måndag. Det regnar och blåser idag, men det gör det inte så himla mycket, eftersom jag vet att snart, snart får jag se en ny stad, öppna upp ögonen för en helt ny kultur, ett helt nytt språk och förhoppningsvis få en trevlig solbränna med mig hem och nya minnesbilder av plaskande vatten. 

Men åh. Just det, ja. Först ska vi lämna in våra vunna Way Out West-biljetter och lyssna på en massa bra musik hela torsdagfredaglördag. Fattar ni eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0