Hej

Min hjärna har börjat arbeta igen. Den fullständigt kokar faktiskt. Det är extremt skönt och samtidigt spännande att känna hur min tankemaskin är i full gång igen. Det känns ungefär som att jag har vaknat upp ur någon slags dvala. Folk säger att man går i ide på vintern. Det gjorde jag också förr i tiden, men inte nu längre. Det var ärligt talat längesedan jag kände mig så här vaken. Det är en fantastisk känsla.

Mina tankar kanske inte må vara de mest produktiva eller intelligenta, men det spelar liksom mindre roll. Att jag filosoferar över och kring kärlek och identitet, istället för världsomvändande lösningar för hur man ska rädda vår planet kanske i nuläget inte spelar så himla stor roll. Jag tänker mer att jag har fått mig själv att börja spinna igen. Och inte runt, runt som förut, utan framåt!
Möjligen kan detta vara ett resultat över att jag äntligen kan och vågar se något slags "ljus i tunneln". Att nu är friheten nära. Fem månader kvar av gymnasiestudier och sedan aldrig mer igen.

Dem som säger att gymnasiet var den bästa perioden i deras liv, kan slänga sig i väggen. Det finns ingen period i hela mitt liv, då jag avskytt mig själv så mycket som jag har gjort. Jag har aldrig känt mig så otillräcklig som jag har gjort under dessa år, men tack vare att det hela snart är över, att jag snart är klar, gör att jag vågar drömma lite igen. Eller fan. Inte så lite heller. Jag drömmer stort och mycket. Länge och högt.
Men det är en annan historia, en annan tanke, som jag gladeligen delar med mig av en annan gång. Mina tummar krampar och jag måste springa till tåget.

En fråga: Varför i HELA helvete har Västtrafik beslutat sig för att rulla in pendeln på andra sidan spåret!?! Kan NÅGON förklara detta oförklarliga? HUR är det tänkt att man ska hinna?

EDIT: Med andan i halsen - den här gången hann jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0