Om att skriva.

"Skriv" uppmanar den gröna, HTML-inkodade knappen på blogg.se mig. SKRIV!
 
Jag loggar in och klickar på den gröna ikonen då och då. Ibland dubbelklickar jag till och med, men ingenting händer. Jag. Är. Rädd.
 
Så förbannat, jävla rädd. Att skriva är det enda jag någonsin har känt att jag på riktigt har haft talang för. Jag har inga andra ess i min rockärm att ta till. Tänk om jag inte kan. För tänk om jag har glömt bort hur man gör.
 
En fredag någon gång i höstas åkte jag hem till en vän som bor mitt på Olivedalsgatan. Hon är sex år äldre än jag och säger de mest kloka saker. Jag visste att hon hade känt sig låg ett tag, så jag köpte med mig mat och cigg. Efter att ha delat på en flaska vin tog vi oss så småningom ut på stan. Rände från bar till bar, pratade om skitviktiga saker och snackade skit.
 
Vid ett tillfälle stod vi och frös ute på en balkong. Det var nästan bara vi kvar på stället när hon säger att jag måste fortsätta skriva. Hon säger att vad jag än gör så måste jag fortsätta skriva. De orden har brunnit i mig sedan dess. Och kanske än mer för att hon i princip gått och gömt sig under en sten sedan den dagen. Inte svarat på mina telefonsamtal och sms och nu har hon till och med raderat sin Facebook. Jag hoppas att allt är bra med henne. 
 
Så det är väl därför jag är här igen. För att skriva. Om vad exakt vet jag inte och jag vet inte riktigt heller vem som skulle vara intresserad av att lyssna. Jag vet bara att jag har en röst och en vilja om att bli hörd.
Så här är jag. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag lyssnar missy

2014-03-28 @ 05:45:33
Postat av: mal p dal

Jag lyssnar missy

2014-03-28 @ 05:45:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0