The rest is still unwritten.

Okej. Så imorgon flyttar jag till Uppsala. 
 
Onsdagen den 10 december 2014 skulle jag gå och betala mitt livs resa till Nya Zeeland och Australien. Jag skulle åka ensam och vara borta i tre månader. Samma dag kom antagningsbeskedet. Jag sökte mest bara för att man ska så där fem i midnatt, sista anmälningsdagen. Fick inte studieorterna rätt eller någonting och visste att jag ändå inte hade en chans att komma in. Men så står det ändå där med klargröna bokstäver.
 
 
ANTAGEN. Antagen till psykologprogrammet vid Uppsala universitet. 300 hp, fem år att ditt liv. Är du redo? "Helvete." Vad gör man? Man svarar ja. Jag svarade självklart ja. Det är min drömutbildning som jag har kommit in på. Vad väntar jag på? Timingen må va usel, jag må kanske inte känna en enda jävel i Uppsala, men jag har inget val. Jag kommer aldrig komma in igen. Nu kör jag bara. Och så är det med det.
 
Australien och Nya Zeeland får vänta. Livet blir ändå aldrig som man tänkt sig. Så imorgon flyttar jag till Uppsala för att plugga till psykolog. Och visst är det lustigt ändå. När jag såg mig själv resa till andra sidan jorden, kände jag att världen låg i mina händer och att jag var stor och modig. Och nu, när jag ska flytta till Uppsala, så har jag aldrig känt mig så liten och rädd. Aldrig.

Men eftersom jag anser att meningen mitt liv, mitt telos - till stor grad handlar om utveckling, så måste man ibland göra det obekvämt för sig själv, våga ta jobbiga beslut och våga kasta sig in i något som man inte vet något om. Så det är vad jag gör nu. Och så testar jag. Det värsta som kan hända är ju bara att jag flyttar hem igen, eller hur?
 
Detta är mitt yolo, Jennifer. Jag älskar dig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0