Ändå YES!

Det känns som att den här delen av mitt liv känns för viktig och händelserik för att inte dokumentera. Jag har ju länge väntat på att mitt liv ska "börja" eller vad man säger. Ah, men det är ju just det där. Jag är ju MITT i livet, just NU. Och jag inser vilken lyx detta är. Vilket privilegium det är att jag får bo i Uppsala och umgås med härliga människor och läsa psykologi och så småningom bli legitimerad psykolog. 
 
Jag vann min drömutbildning, mitt yrke, min framtid på lotto. Och den platsen är MIN. Den kan ingen ta ifrån mig. Så det är lika bra att börja göra mig förtjänt av den också. Visa hur tacksam jag är. Mot mig själv ska jag verkligen göra mitt yttersta för att göra den här tiden till den aboslut bästa i mitt liv. Vad ska det annars tjäna till? 
 
Det är så jag känner nu. Detta är rätt. Och jag ska göra detta. Fullfölja detta. Klara det här. Det ska jag banne mig. Jag har en fin liten lägenhet och kan laga mat åt mig själv och funkar rätt bra i sociala sammanhang. Har vänner och så vidare. Jag är lyckligt lottad. Jag känner verkligen det. Jag tror att det här kan bli jävligt bra.
 
Tack livet. <3
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0